Storyn om när vi "fick" vårt drömhus

Nu ska jag berätta historien om hur det gick till när vi "fick" vårt drömhus. Ni som följer mig på Instagram vet ju litegrann men jag tänkte berätta den mer sammanhängande, och, ganska långa storyn, för dig som vill och orkar läsa.😊
Att byta bostad – jag hörde någon säga att det påverkar oss mer än t ex en skilsmässa. Och det är ju faktiskt en skilsmässa man går igenom – från sitt gamla boende.
För nio månader sedan flyttade vi hit till Lusthuset, som det kallades på1700-talen när ursprungshuset byggdes. Det sägs att Gustav den lll byggde det och senare överlät det till sin bror Hertig Fredrik Adolf (jag ska berätta det vi vet om husets historia i ett annat inlägg).

Innan bodde vi i ett jättehärligt hus bara ett par kilometer härifrån där vi trivdes väldigt bra. Men för ett och ett halvt år sedan kände vi att det kanske var dags att hitta något nytt att flytta till. Då hade vi bott där i nästan 7 år och vi kände att våra döttrar började bli stora och att det huset skulle bli alldeles för stort och ödsligt för mig och min man att bo i själva. Dessutom behövde husets över 50 fönster renoveras. Så vi gick ut med huset till försäljning, utan att ha hittat något nytt boende, men vi tänkte – trust the process! Vår plan var att downsiza till något mindre, antingen till något mindre hus i närheten eller en våning i stan. Med mellanskillnaden tänkte vi förverkliga vår dröm om att förvärva något i Frankrike där vi så småningom skulle kunna starta vårt B&B som vi länge pratat om.

Så vi anlitade Wrede i augusti 2020 och la ut huset till försäljning. Under hösten hade vi massor av visningar och det var såå mycket jobb med att fixa och styla huset först inför fotografering och sedan inför varje visning. I december bestämde vi oss dock för att avbryta försäljningen – dels fick vi inte det pris vi ville ha, och dels hade marknaden dött med coronan och vi kände att vi inte vågade sälja innan vi hittat något nytt boende. Så vi ställde in oss på att bo kvar och drog då direkt igång fönsterrenoveringen istället – med 17 minus ute när nästan hela undervåningens fönster lyftes bort och de fönsterskydd som sattes upp stängde ute kylan sådär... I början av mars var var allt klart och vi kunde äntligen koppla av i vårt härliga hus igen.

Men vi, eller framförallt jag, ville ändå hålla ögonen öppna för nya möjligheter och någon vecka senare dök det upp två hus i Stocksund som vi ändå tyckte var intressanta. Det första blev vi väldigt förtjusta i på visningen och vi bokade en omvisning för att se det med våra döttrar. Samma morgon som omvisningen skulle äga rum så gjorde jag min vanliga genomgång av sålda objekt på Booli och såg att huset var sålt...! Jag ringde upp mäklaren Per Jansson och frågade vad som hänt, var det ett misstag?! Ja, det gick lite fort där, sa Per Jansson, säljaren ville ha en snabb affär och budgivningen blev klar igår kväll. Synd, svarade jag, och tråkigt för säljaren, de hade kunnat göra en ganska mycket bättre affär om vi hade fått vara med och buda. Jag var så arg och besviken. Men jag är så tacksam att Per Jansson agerade som han gjorde, annars hade vi nog inte bott i vårt riktiga drömhus idag... och det konstiga med det huset var att både jag och min man fick en väldigt konstig reaktion efter den där första och enda visningen – jag var så slut och trött när vi kom hem efter visningen att jag var tvungen att gå och lägga mig en stund och när jag kom ner och skulle börja förbereda middagen så låg min man på golvet bredvid soffan helt utslagen och jag blev jätteorolig... men han hade fått precis samma reaktion som jag. Det måste ha varit något allvarligt fel med feng shuin i det huset...

Det andra huset blev det likadant med. Ett ganska präktigt rött men ändå vackert hus i gamla Stocksund där vi fick en visning direkt med säljaren då vi dagen efter skulle åka till Göteborg över helgen. Vi gillade det och nu sa jag specifikt till mäklaren att vi ville vara med på budgivningen även om den drog igång när vi var borta. Men på lördagen var även det huset sålt utan att vi ens blev meddelade. Mäklaren sa att säljaren inte ville ta med oss i budgivningen då vi inte hade sålt vårt hus! Vilket var vår stora lycka...igen! Tack Sothebys! Våra tjejer var inte alls förtjusta i det här huset när de såg bilderna, och nu i efterhand har vi känt att hade vi köpt det huset hade vi åldrats 10 år (lite ge upp-känsla över det huset) och när vi köpte vårt nuvarande känns det som vi blivit 10 år yngre! Miljöer påverkar en så mycket mer än man anar inser man igen och igen med ständigt nya perspektiv och erfarenheter.  

Vårt nuvarande hus hade då legat ute någon månad till försäljning. Jag hade spanat på det , precis som de två föregående gångerna det varit ute till försäljning några år tidigare, och som jag skrev i förra inlägget så har jag drömskt tittat upp mot det på varje gång jag gått förbi i 10 års tid! Men det var ju inte aktuellt för vi hade ju bestämt oss för att downsiza för att kunna köpa något i Frankrike. Men, jag tänkte ändå att jag skulle kontakta mäklaren för att be om en visning, om inte annat så för lite inspiration. 
Kvällen innan vi åkte till Göteborg gick jag på en långpromenad med vår dotter som var så klok – hon sa, varför satsar ni inte på att bo riktigt bra här hemma istället när ni ändå inte kommer att flytta till Frankrike än på några år. Och det som hände sedan var att på lördagen i Göteborg fick jag fick efter ett mail till mäklaren ett automatsvar från Hemnet att vårt nuvarande hus var sålt och som sagt även det röda. Jag messade döttrarna att jag hade en bra och en dålig nyhet, nämligen att det röda huset var sålt, och så även Lusthuset…
Men, lite senare på dagen ringer mäklaren mig och säger att de har ett bud på huset men att det ännu inte är sålt. Han meddelar vad aktuellt bud ligger på som är en bit under utgångspris och vi bokar en visning direkt när vi kommer hem. På visningen är det Love at first sight! Vi känner att här måste vi bara bo. Och det underliga är att nu säger mäklaren att de har ett högsta bud på ett LÄGRE pris än det han sa i telefon. Efter en sk budgivningsprocess (vem vet!) får vi i alla fall huset till ett pris vi känner oss nöjda med. Och vårt gamla hus sålde vi inom en vecka där Wrede fick igång en budgivning mellan två tidigare intresserade och priset höjdes nu avsevärt mot högsta bud i december. Så det blev en sådan win win! Och nu insåg vi att det var värt hela höstens jobb med visningar och fönsterrenoveringen och allt annat med vårt mantra Trust the process. (Att vi nu ska byta alla fönster här i nya huset får vi bara skratta åt!)

Oj, det här blev ett långt inlägg! Men det är roligt att  skriva ner historien och ha den kvar. Vi är så lyckliga och tacksamma att få bo här! Vi nyper oss i armen varje morgon – att vi får vakna i detta vackra hus med denna vackra utsikt! Det känns fortfarande HELT overkligt! Och vi förundras fortfarande över att det inte blev en större budgivningsprocess med fler som var intresserade. Fast vi tror oss veta varför, det var flera faktorer som spelade in, men det ska jag inte ta upp här!

​I nästa inlägg blir det mer bilder. Då bjuder jag på en House Tour med några före- och efterbilder – förebilder hur det såg ut när vi köpte och efterbilder hur det ser ut nu när vi bor här!

Här en liten film om när vi precis fått nycklarna och vi går in i huset första gången när det är tomt!