Kan man bli kär i ett bord?!

JAAA det kan man!!! Och det har jag blivit och är! Innan jag gör inlägget med före- och efterbilder här från nya huset måste jag bara berätta om vårt nya soffbord! Våra två soffbord från förra huset är en av få saker som jag kände från början inte passade in här. Två bord är alltså grupperade till ett bord om passade utmärkt i vårt förra huset, men här blir det mer som en möbelfabrik. Och att ta bort ett bord hade inte hjälpt. I det här rummet behövs ett  ljusare bord med mjukare former. Och jag har sen vi flyttade hit letat med ljus och lykta efter det perfekta bordet. För 6 veckor sedan hittade jag det äntligen! På en tysk vintage sajt. Och nu har jag äntligen fått hem det.

Det började med att jag hittade materialet travertin som är en fantastiskt vacker italiensk kalksten. Det var populärt med soffbord i travertin på 70- och 80-talet och det är ganska lätt att hitta vintage bord i travertin från den tiden, och jag vill gärna handla vintage och så lite som möjligt bidra till nyproduktion. Nya runda soffbord i travertin gör däremot bl a Gubi, som är superfina, men ville inte ha ett helt runt, och som sagt, helst inte något nytillverkat om det gick att hitta ett äldre fint. Problemet med många av de äldre borden är att många inte har så jätterolig design, antingen känns de för kantiga, eller så känns de bara för mycket 70- eller 80-tal helt enkelt. Men efter mycket letande på nätet där jag bara hittade tråkiga eller för dyra vintagebord hittade jag äntligen "vårt" bord på en tysk vintage sajt. Jag var från början ute efter en ovalt/elipsformat, gärna med ett skulpturalt underrede och det här bordet tickade alla boxar. Mjukt, sandfärgat, 2 skulpturala ben som antingen kan stå isär eller tillsammans som en pelare. På sajten benämndes det som Large travertine surfboard coffee table from the 70s, och det det känns så härligt att nu få ha en surfbräda som soffbord😉. Och så bra i storlek är det också, inte för litet och inte för stort, vilket också var svårt att hitta. Det är bara perfekt helt enkelt. Enligt mig! Och jag fick medhåll från alla i familjen lyckligtvis.

De gamla borden sparar vi för återbruk. Även om de är lite slitna, gillar jag dem verkligen, lite koloniala som i sin rätta miljö är superfina. Kanske vill tjejerna ha varsitt när de flyttar till sina första egna boenden, eller så kanske vi tar dem till det där B'B:et vi kanske skaffar i Frankrike någon gång... who knows...  Jag är i alla fall väldigt lycklig över vårt vackra och för oss nya soffbord (och skulle vara så spännande att få veta vad det varit med om och befunnit sig genom sitt tidigare runt 50-åriga liv😊).

Före:

Efter: